Ensam med Dante

Herregud vilken speciell dag lördagen blev. Vi vaknade upp tidigt som vanligt och Angelica började äta sin frukost och sen gick det inte många sekunder innan hon fick fruktansvärt ont och mådde så illa. Vi började direkt misstänka matförgiftning/magsjuka men eftersom att smärtan aldrig la sig så blev hon tvungen att åka in till akuten. Där konstaterade dom efter typ 7-8 timmar att hon har fått gallsten vilket är helt sjukt. Tydligen är det någonting som kan hända just efter en graviditet och framförallt om man gått ner snabbt i vikt igen och ätit mycket fettrik mat, och då även bra fetter som typ lax, avokado och liknande vilket är det Angelica levt på senaste tiden. Så sjukt. Inte hört ett smack om det innan men nu vet vi, watch out!

Så lördagen fick jag spendera på egen hand med lille älsklingen. Det gick så bra och eftersom vi inte hade mer än typ två små isbitar kvar med bröstmjölk så fick vi testa på att ge han ersättning vilket funkade hur bra som helst. Han låg och chillade i sitt babynest medans jag kodade vidare på min blogg. Blev aldrig helt klar och tog mig aldrig tid att göra klart det heller men nu börjar jag närma mig en lite fräsch update. Snart så!

Lillen badade igår igen också och nu gick det riktigt bra. Sist var det inte riktigt samma lugna reaktion om man säger så.

Är förresten halvvägs igenom min antibiotikakur och kan snart börja träna igen. Fuuucking finally. Lyftarplattformen är snart på plats och då ska det kastas vikter igen.

Fästingfest och Borrelia

Damn it! Fick igår svar på varför jag haft så mycket konstiga huvudvärksattacker, feber och ont i ryggen. Dom där jävla fästingarna hade lyckats landa på mig och givetvis fick jag Borrelia. Började ana oråd när jag fick stora röda ringar på kroppen och gick därför till vårdcentralen som säger att jag definitivt har borrelia och eftersom att jag inte bara hade en röd ring så behövde jag dessutom ta något starkare än penicillin. Så ingen träning på tio dagar, jag ska undvika solen och till råga på allt innehåller tabletterna laktos och jag är laktosintolerant. Känns sådär att ta tabletter som bryter ner laktosen då också så illamående och ont i magen får jag bara acceptera. Good shit!

I övrigt är dagarna som vanligt, morgonpromenad har blivit standard och den här lille fisen älskar det. Han växer på som han ska och väger nu 3940 så han är väldigt nära 4-kgs strecket nu. Stora killen!

Igår var vi iväg och tog blodprov för hans gulhet (som jag verkligen inte kan se men dom på BVC tycker iaf det så jag litar på dom) och förhoppningsvis är det inga konstigheter där. Dom berättade en så sjuk grej där att en annan familj fått höra att deras barn var gult och behövde sola lite. Då menar dom ju givetvis i deras solarie som är reglerat efter bebisar men nej, dom hade tagit ut lillen direkt i solen ett tag så han hade varit alldeles rödbränd när han kom in. Stackars liten. Själv är man så nojjig att man gömmer han likt en vampyr för solen. Men alla gör misstag, man har ju en hel del att lära sig om hur allting fungerar.

Nu ska lördagen spenderas i sängen fram tills att vi ska iväg på middag ikväll där Dante ska få träffa gammelfarmor! Så kul och det ska bli riktigt mysigt. <3

Plåtning i Hellas

Det känns verkligen som att vi börjar komma på plats här hemma nu och två dagar i rad har vi lyckats ta oss iväg på en morgonpromenad som inte slutade med att vi fick vända halvvägs för att han skriker. Tricket är verkligen bärsele för vår del asså. Han är helt däckad när vi går iväg och fortsätter så hela rundan. Bilstolen funkar också ibland men vaknar han så är det inte alltid han somnar igen utan vidare. Bärsele är förövrigt fem gånger skönare också. Blir som en liten viktväst! Vi har en skön sväng här ute som är drygt 4 km med backar som går upp och ner som verkligen tar sjukt bra. Vi ska försöka gå den varje morgon nu framöver.

Ser ni hur bra han trivs där eller? Riktigt avis på den ställningen asså

Idag efter promenaden fick jag skynda mig iväg till Hellas för en plåtning med Tyngre. Så sjukt kul att plåta lite igen. Var riktigt länge sen och jag har verkligen saknat det. Visar liten bilder så fort jag får se dom.

Formen har fan blivit rätt bra nu också med tanke på att jag inte ätit enligt några riktlinjer alls (förutom periodisk fasta då) och inte heller tränat speciellt mycket senaste veckorna. Fruktansvärt svårt att få till ett ordentligt träningspass nu känner jag. Har riktigt svårt att slita mig från Angelica och Dante en längre stund. Så fort jag åker iväg så blir jag nästan stressad. Vill bara vara hemma och göra allt för den här lilla människan. Men man lär väl behöva lära sig någon gång misstänker jag.

Nu ska jag stänga ner och försöka sova eftersom resten av familjen har somnat här bredvid <3

Helgen är över och Kings Game Jam likaså. Sjukt kul att få nöta lite spelutveckling och sitta med andra duktiga utvecklare. Har lärt mig riktigt mycket och det var exakt därför jag ville vara med på det här. När det började krypa närmare så kände jag verkligen hur det här eventet verkligen låg dåligt till i tiden för mig. Dante har inte ens funnits i 20 dagar liksom och det var ju inte jättelätt att sätta sig i bilen och åka iväg från både honom och Angelica. Men nu är det över och jag kan fortsätta pilla med spel på hemmafronten med Dante i sin favoritstol bredvid mig. Han älskar verkligen bilstolen av någon anledning. Han slocknar direkt och när han är vaken kan han sitta och bara titta på oss. I både vår ”gungstol” eller vad man ska kalla det och liggdelen i vagnen så blir han typ rastlös. Vill verkligen inte ligga där länge. Men han vänjer sig nog!

Älskar hans fina favoritfilt från Livly, så fin. Det var den första filten han hade så den har lite fläckar här och var men det är skitsamma, den ska han ha länge!

Den här måndagen har varit lite rastlös på Dantes front. Han har liksom gnytt och vridit sig större delen av dagen och med tanke på att vi skulle ha visning av huset och dessutom åka iväg på visning så kände vi att vi garanterat kommer få en stressig eftermiddag. Men så fort vi la ner han i sin bilstol så slocknade han och ligger fortfarande och sover så gott där nu efter tre visningar i rad. Så jävla skönt, så stolta över honom!

Nu väntar vattenmelon och The Walking Dead och eventuellt en och en annan macka på det. Godnatt! <3

Att vara ifrån det lilla livet

Herregud fredagen är redan här och snart förbi och det innebär att jag ska vara ifrån Dante och Angelica i ganska många timmar imorgon. Jag anmälde mig till ett Game Jam för några veckor sen och tänkte att ”det kommer gå skitbra, då är han ju några veckor gammal” men nu när dagen är här så känns det som om man aldrig kommer vara redo för att åka ifrån honom längre stunder. Herregud vad glad jag är att vi tog dubbeldagar direkt och semester för jag hade aldrig kunnat börja jobba nu. Dom där tio dagarna är ju på tok för lite. Hur ska man kunna åka ifrån honom varje dag när man får stress av att vara ifrån honom en endaste dag liksom?

Idag har vi inte gjort så mycket mer än att ligga framför TVn och tagit det lugnt. Lite lätt städning och prepp inför helgens Jam men thats about it. Detta Game Jam kan förövrigt beskrivas som ett event där du tar med datorn, bildar ett team, får ett tema att förhålla dig till och gör sen ett spel under lite tidspress. Så kul men får se hur bra koncentration man har imorgon. Ska göra mitt bästa för att inte hoppa in i bilen och åka hem till min familj

Träningsförsök och BVC

Dagarna flyter verkligen ihop nu och jag blandar ihop allting. Vi hade tid hos BVC idag och jag fick verkligen dubbelkolla för att se så det var rätt dag och det var det. Så skönt att man kan gå dit så ofta. Blir en gång i veckan för vår del just nu och det är en lagom tid mellan besöken så man hinner få lite frågor och samtidigt inte heller vänta länge för att få svar. Dante har varit lite grinig nu senaste dagarna och först tänkte vi att det var magen som inte ville fungera för han fick verkligen råpanik ibland och gallskrek. Men sen blev det ändå lite action i blöjan så vi tänkte att det kanske inte var det trots allt. Kanske är han hungrig och inte får all mjölk han vill ha? Vi testade då att ge honom lite av den mjölken vi samlat upp i amningskuporna som Angelica har medans hon ammar och som vi sen fryst in och då blev han betydligt mycket nöjdare direkt. Verkar vara vanligt att produktionen i tuttarna går lite upp och ner såhär i början. Man glömmer ju rätt lätt bort att han trots allt bara är typ 16 dagar gammal och det är ju ganska logiskt att Angelicas kropp inte riktigt hinner med allt som händer just nu. Men nu verkar det vara igång igen ordentligt och han ligger nu här utslagen bredvid mig och gör lite roliga ljud och rörelser i sömnen. Helt underbart. Växer på bra gör han också. Kanske närmar oss 4 kg nästa besök till BVC om det fortsätter i den här takten.

På en annan punkt så måste jag verkligen skärpa mig med maten nu. Aptiten har varit som bortblåst sen förlossningen och jag har typ ätit för att jag vet att jag behöver, inte för att jag varit sugen. Förutom att det resulterade i att jag var nere på 90.2 sist jag vägde mig så kunde jag idag inte ens träna utan att bli helt slut direkt. Insåg då att jag käkat 3 knäckebröd och lite keso idag så det var kanske inte så konstigt. Fick bli lite chins och frivändningar följt av några roddar innan jag kände att det förmodligen är en bättre ide att starta grillen.

Så trots en rejäl middag ska jag nu tvinga i mig några mackor och en Barebells Milkshake för att fylla på lite extra. Måste ha energi så man orkar med allt!

5 saker jag totalt missbedömt

Det är mycket kontroller och besök hit och dit nu i början och igår skulle lillkillens hörsel testas. Eftersom att det var vid ett vi skulle vara där så gled vi hemifrån strax innan tolv och tänkte att vi kan äta när vi kommer hem. That was a mistake. Tror vi rullade in på parkeringen på tomten vid fem igen med två nödköpta grillade korvar från ICA maxi i magen. Men allt var bra med hörseln och det var det viktigaste så ingen ide att klaga på lite hunger. Blev direkt egengjord pizza där ena sidan hade chèvre och pinjenötter och andra sidan hade mozzarella och skinka. Helt sinnessjukt gott!

Tänkte avsluta med 5 saker jag totalt har missbedömt när det kommer till bebis/pappalivet. Och detta på endast två veckor. Sjukt spännande att se vad man lärt sig om två månader.

  • Byta blöja är ju inte ens lite äckligt. Var helt inställd på att jag skulle spy men det här är ju inga konstigheter. Får se om jag säger likadant om några månader när han äter mer än bara mjölk.
  • Lite missad sömn har du inte dött av. Ja absolut är man lite trött när han levt rövare på natten men sov ett par timmar på dagen då bara? Varva lite och byt av varandra. Ta en Nocco. (Återigen, uppdaterar kanske även den här punkten om några veckor)
  • Laga mat? Nej tack! Asså orken att laga mat är obefintlig. Det var en massa människor som sa att vi skulle laga massa matlådor och frysa in för man kommer inte orka laga mat sen. Klart vi orkar det tänkte vi men nu förstår vi vad dom menade. Det ska gå snabbt och man ska helst slippa att diska. Enstaka gånger har vi fått feeling och lagat något men dom gångerna är få.
  • ”Vi kommer ha fullt hus hela tiden i början”. Njaa det känns liksom som att det finns tillräckligt att tänka på just nu. Typ som att kolla så att han andas när han blir tyst. Se så att han inte spyr ner sig. Är blöjan ren? Ligger han bra sådär? Är han varm kanske? Eller han kanske fryser? Att planera är ingen ide just nu kan man väl bara konstatera.
  • Man kan inte ha för många blöjor. Vi har fått fruktansvärt mycket blöjor på babyshowern och liknande och jag sa på skämt att nu kommer vi aldrig behöva köpa mer blöjor. Yeah right. Han slukar blöjor som jag slukar Cola Zero. Lil’Poopie.

Nu ska resten av dagen spenderas hemma i lugn och ro <3

Hemmagym och blöjolycka

Senaste veckorna har jag lusläst blocket och alla möjliga hemsidor för att hitta lite saker till mitt hemmagym och då framförallt en skivstång och lite vikter. Dom intressanta och vettiga annonserna har givetvis försvunnit innan jag hunnit blinka men till slut fick jag tag i det genom en vän som jobbar på gorilla sports som kunde fixa bra pris på en finfin skivstång. Så nu kan jag äntligen få till ordentlig träning på hemmafronten, perfekt nu med lillen och allt.

Så nyss var jag nere i friggan där jag lastat in allt och körde ett snabbt bröstpass medans Dante och Angelica sov. Så skönt! Jag hade aldrig klarat av att åka iväg till gymmet nu och det är just därför jag fixade lite saker hem. Saknas bara lyftarplattform, men den ska byggas inom kort. Kommer fylla på stashet med lite medicinbollar, boxar och allt man kan tänkas behöva så kommer jag aldrig behöva sätta min fot på ett gym igen under sommaren när man är hemma.

Dagens happening var utan tvekan när vi låg och tittade på film och det helt plötsligt börjar rinna på min mage. Dantes blöja funkade sådär kan man väl säga. Tack och lov var det inte från de bakre regionerna!

Imorgon ska vi förbi sjukan igen för att göra hörseltest och sen förhoppningsvis även få klart att jag är Dantes pappa även på papper. Så puckat att det inte sker automatiskt om man inte är gifta.

Sleep tight! <3

Första dagarna med en nyfödd

Tack för all respons från inlägget om vår förlossningsberättelse, så kul att så många tog sig tid att läsa det! Jag kommer fortsätta försöka skriva om allt som händer och vad vi går igenom nu med Dante. För er träningsintresserade människor så kan jag passa på att skriva att jag givetvis kommer skriva om min träning också men i de första inläggen nu så kommer det vara mycket bebisfokus. En till varning för att en del inlägg blir långa också. Jag ska försöka korta ner det framöver men läs så mycket ni orkar bara <3

Så vad har hänt sen vi kom hem? Första dagarna sov han som en stock mest hela tiden och när han inte gjorde det så låg han och tittade fint på oss och höll som vanligt på med sina händer. Tror han satsar på teckenspråk framöver för det skulle han vara en riktig stjärna på. Han gnydde och skrek lite när vi bytte på honom och även ibland när han hade ätit och behövde få ut någon liten bubbla eller rap men annars var han verkligen så lugn. Han sov nätterna igenom förutom en liten tuttstund runt 2-3. Det här är ju inga problem tänkte vi. Han sover ju bara. Men sen blev det fredag!

Angelicas pappa, aka Dantes morfar, kom på besök och vi satt och käkade lite charkisar och ostar och njöt för fulla muggar. Dante sov så fint men sen när vi skulle sova så vaknade han till. Vi tuttade honom och bytte blöja och sen var han klarvaken. Precis hela natten. Han somnade till i små små intervaller men dom minutrarna sömn gjorde att man var ungefär lika utvilad som när man snoozar ett par gånger. Ingenting hjälpte förutom att sitta och buppa honom på mitt bröst. Då vart han lugn och somnade men när man skulle lägga ner honom så gick han igång igen. Jag vågar inte sova med honom på bröstet om inte Angelica är vaken och kan titta till honom så det var bara att sitta och fortsätta för att hålla honom lugn och mig vaken.

Utan att gå in på detaljer så var natten till idag ännu värre. Så nu är vi trötta. Jag och Dante fick dock sova några timmar nu på morgonen för det är uppenbarligen inga som helst problem för honom att sova på dagen haha. Angelica får ta och sova ikapp lite under dagen också så får vi sova i skift inatt. Blir nog betydligt enklare. En sak som är säker är att aldrig någonsin har Noccon varit så ovärderlig som den är nu.

 

Vad vi nu har läst oss fram till (Google is your friend, familjeliv.se is not) är att överstimulering kan vara orsaken till att han är såhär rastlös på nätterna. Vi har ju varit iväg på lite mer saker senaste dagarna och det kunde tydligen ge honom lite för mycket intryck så nu ska vi hålla oss hemma idag. Sen läste vi också att det kommer en sån här fas nu ganska exakt där vi är så det kanske bara är naturligt. Vi tror dock att det viktigaste är att inte stressa upp sig över det här. Man får göra det bästa av situationen och bara inse att det kommer vara såhär ganska många nätter framöver. Tack och lov är jag hemma hela sommaren så vi har all tid i världen att lära oss hur han fungerar tillsammans. Vad gör lite förlorad sömn när man har världens finaste lilla bebis att titta på.

 

Förlossningsberättelse ur en killes perspektiv

Nu har vi hunnit landa lite här hemma i vårt nya liv och jag tänkte därför dela med mig av dom upplevelserna vi har varit med om senaste dagarna. Det vettigaste är väl att börja med söndagen eftersom att det var då värkarna började. Lets go!

Söndagen 20/5
Klockan 23 på kvällen väcker Angelica mig och säger att sammandragningarna gör lite ondare. Kanske är det värkarna som startat? Vi klockar dom och märker att dom kommer väldigt oregelbundet men detta är garanterat inga vanliga sammandragningar. Dom kommer här ibland flera i rad och sen blir det lugnt i några minuter följt av en större värk och sen börjar det om igen. Värt att nämna här är att Angelica har haft ett par sammandragningar om dagen sen typ vecka 16 så hon har väldigt bra koll på hur dom känns, och det här är någonting annat. Runt 01 pratar vi med förlossningen på SÖS som säger att hon ska ta alvedon och duscha. Tror ni vi hade alvedon hemma? Nope! Så det blev en vända till bensinmacken här i Tyresö för att shoppa lite. Det hjälpte ju dock inte för fem öre så det var helt onödigt men det blev lite tidsfördriv åtminstone. Någonstans runt halv tre säger Angelica åt mig att sova ifall att det faktiskt sätter igång nu så en av oss har fått lite sömn. Angelica kanske lyckas skrapa ihop max 10-15 minuters sömn den här natten och värkarna fortsätter lite oregelbundet. Tidigt på morgonen börjar dom komma lite mer regelbundet men fortfarande så är det ganska långt mellan värkarna.

Måndagen 21/5
På förmiddagen klockan 09 så lossnar vad som förmodligen är det sista av slemproppen tillsammans med lite blod. Det här är ett gott tecken på att saker verkligen är på gång så vi blir så glada. Båda går nu runt med en liten oro att det när som helst ska avta vilket skulle vara så jobbigt men änsålänge tickar det på. Värkarna har nu börjat komma oftare och oftare och mer regelbundet. Vi håller kontakt med förlossningen fortfarande och dom säger att det finns platser kvar men att vi ska hålla oss hemma så länge vi kan. 11:30 känner vi att vi måste få i oss mat och eftersom att det börjar bli jobbigare och jobbigare med värkarna så börjar det bli dags att ta sig in. Vi ringer förlossningen igen och säger att vi ska äta lite snabbt och att vi sen kommer in men då har det givetvis blivit fullt. Tur i oturen blir vi hänvisade till Södertäljes sjukhus vilket för oss kändes lite som att det var meningen. Vi hade nämligen tänkt välja det först men valde sedan SÖS, egentligen bara för att det låg lite närmre.

När vi kommer fram är klockan 13:00 ganska exakt och vi blir hänvisade till ett rum, CTG kopplas på och värkarna kommer givetvis direkt mer sällan. Då vi läst att det är vanligt att detta händer kände vi oss ganska lugna ändå. På vägen dit hade vi klockat värkarna till ungefär var 5-6:e minut. Klockan 14 gör dom en första undersökning och hon är nu öppen 3-4 cm men värkarna är lite för långsamma fortfarande. Vi var i gränslandet mellan att få stanna kvar och att få åka hem men Angelica fick ta ett bad och sen skulle dom undersöka igen och se vad som hänt efter 2 timmar.

16:00 är hon öppen 5-6cm och värkarna kommer inom ett tillräckligt intervall för att vi ska få stanna – Skönt! Var verkligen orolig över att allt skulle avta men nu hade vi kommit så pass långt att vi inte kunde åka hem. Barnmorskan föreslår TENS i ländryggen eftersom det framförallt är där som det gör så ont och det hjälper för Angelica direkt. Efter ett litet tag testar hon även lustgas på låg dos och det funkar bra. Sedan skruvades lustgasen upp lite och TENS:en höjdes allt eftersom värkarna gjorde ondare och ondare

Runt 19 gör vi en till undersökning och då är Angelica fortfarande öppen 6 cm. Värkarna kommer var 2-3:e minut och är intensiva och Angelica har provat att sitta på boll, på knä både rakt och lutande mot sängens ryggstöd, på sidan och på rygg. Ingenting påverkar någonting märkbart.

Strax innan 21 är hon fortfarande öppen 6cm trots att värkarna gör ondare och ondare. Barnmorskan tar hål på hinnan så att fostervattnet går. Detta i förhoppningarna om att dra igång det ytterligare. Här sätter vi även in dropp för att få värkarbetet att bli intensivare.

Vid 22-tiden så har Angelica så ont så att det börjar bli ohanterligt så barnmorskan förbereder för en läkare som ska komma och sätta epidural. Det hjälper bra och det kändes så skönt att se hur hon kunde andas ut ett tag. Att se henne ha så ont gjorde så ont i mig. Men man kan ju verkligen inte göra ett smack.

Runt 24 så var hon öppen 8 cm och nu får dom stänga av värkstimuleringen då det drar ner lillens puls för mycket. Dom sätter en elektrod på hans huvud för att bättre hålla koll på pulsen då CTG-apparaterna ibland tappar honom och det får absolut inte hända när han inte mår hundra. Nu börjar trycket neråt bli jobbigt.

Tisdag 22/5
Fram till och med klockan halv tre så provar dom lite olika saker för att få fart på det och när nästa kontroll görs så är hon äntligen 10cm öppen. Nu återstår bara en liten bit av kanten runt livmodertappen som ska försvinna innan Angelica får krysta ordentligt och lillen, som numera heter Dante, ska ner lite till. I det här skedet så har hon redan fått ett gäng värkar som inte går att hålla emot så jag ser hur hon krystar och hur ont det gör. När Angelica säger med gråten i halsen att ”Linus, jag vill åka hem nu” då brister det totalt. Det är ytterst sällan Angelica verkligen klagar på smärta så när hon säger att hon bara vill bort så känner man sig så hemsk när man inte kan göra någonting. Det enda jag kan göra är att fortsätta hålla henne i handen och stryka henne genom håret och säga att det snart är över. Som jag gjort de senaste timmarna. Man får bara fortsätta mata dom orden och hålla tummarna att det faktiskt snart är över. Man är verkligen maktlös.

Från 03 så börjar Dantes hjärtljud gå neråt både lägre och under längre perioder och dom börjar därför testa hans laktatnivåer för att se hur han mår.

Vid fyra så provar Angelica ett gåbord och står och gungar lite för att få ner honom. Detta gör ingen skillnad överhuvudtaget och kanten är fortfarande kvar. Värkarna är extrema och många gånger kan hon inte hålla emot krystningskänslan. Nu är det riktigt jobbigt. Jag ser hur Angelicas blick försvinner bort och hur varje värk får henne att krama om min hand allt var hon kan. Trots att hon har så ont så hon knappt vet vad hon heter så frågar hon mig gång på gång om hon tar i för hårt vilket jag svarar att hon får ta i hur jävla hårt hon vill. Hon får krossa min hand om det hjälper henne. Världens snällaste människa som fortsätter att bry sig om alla andra trots det hon själv går igenom. Jag hade förmodligen inte varit lika trevlig i det läget kan jag lova. En annan anekdot som jag aldrig kommer glömma är under ett byte av barnmorska när Angelica står med lustgasen i högsta hugg och har världens värk och ändå ska hon berätta för den nya barnmorskan att hon hade väldigt fina skor. Vem märker ens sånt i det läget? Hahaha

Klockan närmar sig 05 och här börjar Dante må sämre och sämre. Angelica kan inte hålla emot krystvärkarna och varje gång dom kommer så droppar hans puls ner lägre och lägre. För att få honom förbi den där kanten vill barnmorskan prova något lite mer radikalt. Hon varnar för att det kommer göra ont men att det kan hjälpa. Dom kopplar då bort den sista delen av sängen hon ligger på så att den slutar vid hennes rumpa och sen inväntar dom en värk. När den kommer så drar dom först upp hennes knän mot hennes bröst och håller där i någon sekund innan dom drar ner benen förbi sängkanten och ner mot golvet så hon sträcks ut. Detta görs tre gånger och skriken från Angelica blev för mycket för mig och båda vi gråter mot varandra efter detta. Kontrollen strax efteråt visar inga som helst förändringar förutom att han möjligtvis kanske åkte ner lite till. Nu börjar dom försöka forcera bort den där kanten och trycker därför med fingrarna samtidigt som Angelica krystar. Kanten vägrar försvinna och eftersom att Dante mår allt sämre där inne så börjar dom överväga andra alternativ. Dom diskuterar snitt med Angelica och hon säger att hon helst inte vill men att hon inte orkar länge till nu. Hon har ingen kraft kvar för att krysta mer och det är ju inte så konstigt när hon gjort det i nästan fem timmar vid det här laget. Dantes laktat är fortfarande under kontroll men stiger snabbt för varje gång vi testar. Jag har ingen aning om hur högt det får gå men man hörde på dom att det snart börjar bli dags att avsluta det här på vilket sätt som än fungerar. Vid nästa kontroll vid halv sju så är det fortfarande en kant kvar och varje värk får Angelica kämpa med all kraft för att inte krysta. Vilket funkar ibland men inte varje gång. Här provar vi en pall för att se om det kan hjälpa men trots ett gäng krystningar på den så händer det ingenting.

Klockan är nu 07 och Angelica är så trött och ledsen att hon knappt kan prata. Hon säger gång på gång att hon bara vill hem, att hon vill ligga på mitt bröst och att det här ska vara över. Jag har sagt att det snart är över i flera timmar nu så jag mäktar inte ens med att säga det längre. Det är personalbyte och dom som jobbat natten säger att dom ska prata ihop sig med dom nya innan dom tar ett beslut. Dante mår inte bra och har max några få krystningar kvar. Den nya personalen kommer in kvar över sju och undersöker Angelica och säger att dom inte känner någon kant. Äntligen är den borta och dom testar laktatet igen på Dante som fortsätter att stiga. Den nya barnmorskan säger åt Angelica att nu lägger du undan lustgasen, tar i allt vad du kan och försöker att hålla alla ljud inom dig. Alltså inte släppa ut något stön eller grymtande. Angelica har här nästan gett upp och säger att hon inte kan mer, det finns liksom ingenting att ta ifrån. Då säger barnmorskan ”Jo du har mer att ge, du har alltid lite mer att ge, ta i nu Angelica” och efter den värken blir det kalabalik inne på rummet.

Dom tar fram plast och hänger upp, plockar fram sugklockan och nu inser jag att dom kommer försöka få ut honom. Om några värkar är han kanske här. Men tänk om han inte klarar det längre? Han mår ju inte bra. Jag börjar skaka och är sekunder ifrån att spy men gör allt i min makt för att hålla mig lugn och kontrollerad inför Angelica. Men jag skakar på riktigt så hårt så mina händer pendlar säkert 1-2cm fram och tillbaka. Det kommer massa slurpande ljud under nästa värk och det låter så sjukt och jag blev verkligen livrädd. Jag och Angelica tittar bara på varandra och tänker säkert samma sak men vi säger ingenting. Nästa värk så ser jag hur barnmorskan drar i den kedjan som sugklockan sitter i och jag känner bara att det här är helt kört. Aldrig i helvetet att han klarar det här. När värken är över ber dom Angelica ta hennes hand och känna och då sticker huvudet ut lite. Nu är det bara en krystning kvar säger dom och nu sprutar tårarna från oss båda och när dom sedan lyfter ut honom och håller upp honom så är han helt mörkblå med världens konstigaste bula på huvudet. Det är som en liten munk som sticker upp och det är alltså märket från sugklockan. Hans huvud är helt mosat och snett och hade han väntat en sekund till med skriket så hade jag helt klart trott att det här inte gick men när det där underbara skriket kom och han las upp på Angelicas bröst så brast allt. Angelica såg så chockad ut och sa inte ett ord. Hon tittade bara runt och ner på Dante och sen upp på mig igen och man såg att hon inte förstod vad som hänt. Den mörkblåa färgen försvann snabbt när dom smekte honom på ryggen och han blev snabbt tyst och lugn.

Herregud säger jag bara. Det absolut sjukaste jag någonsin varit med om. Med en förlossning som startade runt 11 på kvällen på söndagen och som avslutades 07:28 på tisdagen så pågick allting i närmare 33 timmar med krystningsvärkar som höll på i nästan 6-7 timmar. Helt jävla sjukt hur en människokropp kan hantera detta och ännu sjukare hur Angelica hanterade det som om hon aldrig gjort någonting annat. Jag var och är fortfarande så jävla stolt. Dom timmarna man spenderar där på sjukhuset och alla timmar och dagar som läggs ner på återhämtning, amning och att ha ont överallt kommer aldrig gå att kompensera upp för som man. För att inte tala om dom 9 månaderna som man är gravid också. Allting vändes verkligen upp och ner och som jag skrev i mitt instagraminlägg häromdagen så vet jag exakt vart jag hittar min kraft när någonting är lite för jobbigt här i livet. Ingenting kan någonsin vara jobbigare och mer påfrestande än det hon gjort. Min största förebild och världens bästa mamma <3

Här kommer en liten bildbomb från dagarna!