Förlossningsberättelse ur en killes perspektiv

Nu har vi hunnit landa lite här hemma i vårt nya liv och jag tänkte därför dela med mig av dom upplevelserna vi har varit med om senaste dagarna. Det vettigaste är väl att börja med söndagen eftersom att det var då värkarna började. Lets go!

Söndagen 20/5
Klockan 23 på kvällen väcker Angelica mig och säger att sammandragningarna gör lite ondare. Kanske är det värkarna som startat? Vi klockar dom och märker att dom kommer väldigt oregelbundet men detta är garanterat inga vanliga sammandragningar. Dom kommer här ibland flera i rad och sen blir det lugnt i några minuter följt av en större värk och sen börjar det om igen. Värt att nämna här är att Angelica har haft ett par sammandragningar om dagen sen typ vecka 16 så hon har väldigt bra koll på hur dom känns, och det här är någonting annat. Runt 01 pratar vi med förlossningen på SÖS som säger att hon ska ta alvedon och duscha. Tror ni vi hade alvedon hemma? Nope! Så det blev en vända till bensinmacken här i Tyresö för att shoppa lite. Det hjälpte ju dock inte för fem öre så det var helt onödigt men det blev lite tidsfördriv åtminstone. Någonstans runt halv tre säger Angelica åt mig att sova ifall att det faktiskt sätter igång nu så en av oss har fått lite sömn. Angelica kanske lyckas skrapa ihop max 10-15 minuters sömn den här natten och värkarna fortsätter lite oregelbundet. Tidigt på morgonen börjar dom komma lite mer regelbundet men fortfarande så är det ganska långt mellan värkarna.

Måndagen 21/5
På förmiddagen klockan 09 så lossnar vad som förmodligen är det sista av slemproppen tillsammans med lite blod. Det här är ett gott tecken på att saker verkligen är på gång så vi blir så glada. Båda går nu runt med en liten oro att det när som helst ska avta vilket skulle vara så jobbigt men änsålänge tickar det på. Värkarna har nu börjat komma oftare och oftare och mer regelbundet. Vi håller kontakt med förlossningen fortfarande och dom säger att det finns platser kvar men att vi ska hålla oss hemma så länge vi kan. 11:30 känner vi att vi måste få i oss mat och eftersom att det börjar bli jobbigare och jobbigare med värkarna så börjar det bli dags att ta sig in. Vi ringer förlossningen igen och säger att vi ska äta lite snabbt och att vi sen kommer in men då har det givetvis blivit fullt. Tur i oturen blir vi hänvisade till Södertäljes sjukhus vilket för oss kändes lite som att det var meningen. Vi hade nämligen tänkt välja det först men valde sedan SÖS, egentligen bara för att det låg lite närmre.

När vi kommer fram är klockan 13:00 ganska exakt och vi blir hänvisade till ett rum, CTG kopplas på och värkarna kommer givetvis direkt mer sällan. Då vi läst att det är vanligt att detta händer kände vi oss ganska lugna ändå. På vägen dit hade vi klockat värkarna till ungefär var 5-6:e minut. Klockan 14 gör dom en första undersökning och hon är nu öppen 3-4 cm men värkarna är lite för långsamma fortfarande. Vi var i gränslandet mellan att få stanna kvar och att få åka hem men Angelica fick ta ett bad och sen skulle dom undersöka igen och se vad som hänt efter 2 timmar.

16:00 är hon öppen 5-6cm och värkarna kommer inom ett tillräckligt intervall för att vi ska få stanna – Skönt! Var verkligen orolig över att allt skulle avta men nu hade vi kommit så pass långt att vi inte kunde åka hem. Barnmorskan föreslår TENS i ländryggen eftersom det framförallt är där som det gör så ont och det hjälper för Angelica direkt. Efter ett litet tag testar hon även lustgas på låg dos och det funkar bra. Sedan skruvades lustgasen upp lite och TENS:en höjdes allt eftersom värkarna gjorde ondare och ondare

Runt 19 gör vi en till undersökning och då är Angelica fortfarande öppen 6 cm. Värkarna kommer var 2-3:e minut och är intensiva och Angelica har provat att sitta på boll, på knä både rakt och lutande mot sängens ryggstöd, på sidan och på rygg. Ingenting påverkar någonting märkbart.

Strax innan 21 är hon fortfarande öppen 6cm trots att värkarna gör ondare och ondare. Barnmorskan tar hål på hinnan så att fostervattnet går. Detta i förhoppningarna om att dra igång det ytterligare. Här sätter vi även in dropp för att få värkarbetet att bli intensivare.

Vid 22-tiden så har Angelica så ont så att det börjar bli ohanterligt så barnmorskan förbereder för en läkare som ska komma och sätta epidural. Det hjälper bra och det kändes så skönt att se hur hon kunde andas ut ett tag. Att se henne ha så ont gjorde så ont i mig. Men man kan ju verkligen inte göra ett smack.

Runt 24 så var hon öppen 8 cm och nu får dom stänga av värkstimuleringen då det drar ner lillens puls för mycket. Dom sätter en elektrod på hans huvud för att bättre hålla koll på pulsen då CTG-apparaterna ibland tappar honom och det får absolut inte hända när han inte mår hundra. Nu börjar trycket neråt bli jobbigt.

Tisdag 22/5
Fram till och med klockan halv tre så provar dom lite olika saker för att få fart på det och när nästa kontroll görs så är hon äntligen 10cm öppen. Nu återstår bara en liten bit av kanten runt livmodertappen som ska försvinna innan Angelica får krysta ordentligt och lillen, som numera heter Dante, ska ner lite till. I det här skedet så har hon redan fått ett gäng värkar som inte går att hålla emot så jag ser hur hon krystar och hur ont det gör. När Angelica säger med gråten i halsen att ”Linus, jag vill åka hem nu” då brister det totalt. Det är ytterst sällan Angelica verkligen klagar på smärta så när hon säger att hon bara vill bort så känner man sig så hemsk när man inte kan göra någonting. Det enda jag kan göra är att fortsätta hålla henne i handen och stryka henne genom håret och säga att det snart är över. Som jag gjort de senaste timmarna. Man får bara fortsätta mata dom orden och hålla tummarna att det faktiskt snart är över. Man är verkligen maktlös.

Från 03 så börjar Dantes hjärtljud gå neråt både lägre och under längre perioder och dom börjar därför testa hans laktatnivåer för att se hur han mår.

Vid fyra så provar Angelica ett gåbord och står och gungar lite för att få ner honom. Detta gör ingen skillnad överhuvudtaget och kanten är fortfarande kvar. Värkarna är extrema och många gånger kan hon inte hålla emot krystningskänslan. Nu är det riktigt jobbigt. Jag ser hur Angelicas blick försvinner bort och hur varje värk får henne att krama om min hand allt var hon kan. Trots att hon har så ont så hon knappt vet vad hon heter så frågar hon mig gång på gång om hon tar i för hårt vilket jag svarar att hon får ta i hur jävla hårt hon vill. Hon får krossa min hand om det hjälper henne. Världens snällaste människa som fortsätter att bry sig om alla andra trots det hon själv går igenom. Jag hade förmodligen inte varit lika trevlig i det läget kan jag lova. En annan anekdot som jag aldrig kommer glömma är under ett byte av barnmorska när Angelica står med lustgasen i högsta hugg och har världens värk och ändå ska hon berätta för den nya barnmorskan att hon hade väldigt fina skor. Vem märker ens sånt i det läget? Hahaha

Klockan närmar sig 05 och här börjar Dante må sämre och sämre. Angelica kan inte hålla emot krystvärkarna och varje gång dom kommer så droppar hans puls ner lägre och lägre. För att få honom förbi den där kanten vill barnmorskan prova något lite mer radikalt. Hon varnar för att det kommer göra ont men att det kan hjälpa. Dom kopplar då bort den sista delen av sängen hon ligger på så att den slutar vid hennes rumpa och sen inväntar dom en värk. När den kommer så drar dom först upp hennes knän mot hennes bröst och håller där i någon sekund innan dom drar ner benen förbi sängkanten och ner mot golvet så hon sträcks ut. Detta görs tre gånger och skriken från Angelica blev för mycket för mig och båda vi gråter mot varandra efter detta. Kontrollen strax efteråt visar inga som helst förändringar förutom att han möjligtvis kanske åkte ner lite till. Nu börjar dom försöka forcera bort den där kanten och trycker därför med fingrarna samtidigt som Angelica krystar. Kanten vägrar försvinna och eftersom att Dante mår allt sämre där inne så börjar dom överväga andra alternativ. Dom diskuterar snitt med Angelica och hon säger att hon helst inte vill men att hon inte orkar länge till nu. Hon har ingen kraft kvar för att krysta mer och det är ju inte så konstigt när hon gjort det i nästan fem timmar vid det här laget. Dantes laktat är fortfarande under kontroll men stiger snabbt för varje gång vi testar. Jag har ingen aning om hur högt det får gå men man hörde på dom att det snart börjar bli dags att avsluta det här på vilket sätt som än fungerar. Vid nästa kontroll vid halv sju så är det fortfarande en kant kvar och varje värk får Angelica kämpa med all kraft för att inte krysta. Vilket funkar ibland men inte varje gång. Här provar vi en pall för att se om det kan hjälpa men trots ett gäng krystningar på den så händer det ingenting.

Klockan är nu 07 och Angelica är så trött och ledsen att hon knappt kan prata. Hon säger gång på gång att hon bara vill hem, att hon vill ligga på mitt bröst och att det här ska vara över. Jag har sagt att det snart är över i flera timmar nu så jag mäktar inte ens med att säga det längre. Det är personalbyte och dom som jobbat natten säger att dom ska prata ihop sig med dom nya innan dom tar ett beslut. Dante mår inte bra och har max några få krystningar kvar. Den nya personalen kommer in kvar över sju och undersöker Angelica och säger att dom inte känner någon kant. Äntligen är den borta och dom testar laktatet igen på Dante som fortsätter att stiga. Den nya barnmorskan säger åt Angelica att nu lägger du undan lustgasen, tar i allt vad du kan och försöker att hålla alla ljud inom dig. Alltså inte släppa ut något stön eller grymtande. Angelica har här nästan gett upp och säger att hon inte kan mer, det finns liksom ingenting att ta ifrån. Då säger barnmorskan ”Jo du har mer att ge, du har alltid lite mer att ge, ta i nu Angelica” och efter den värken blir det kalabalik inne på rummet.

Dom tar fram plast och hänger upp, plockar fram sugklockan och nu inser jag att dom kommer försöka få ut honom. Om några värkar är han kanske här. Men tänk om han inte klarar det längre? Han mår ju inte bra. Jag börjar skaka och är sekunder ifrån att spy men gör allt i min makt för att hålla mig lugn och kontrollerad inför Angelica. Men jag skakar på riktigt så hårt så mina händer pendlar säkert 1-2cm fram och tillbaka. Det kommer massa slurpande ljud under nästa värk och det låter så sjukt och jag blev verkligen livrädd. Jag och Angelica tittar bara på varandra och tänker säkert samma sak men vi säger ingenting. Nästa värk så ser jag hur barnmorskan drar i den kedjan som sugklockan sitter i och jag känner bara att det här är helt kört. Aldrig i helvetet att han klarar det här. När värken är över ber dom Angelica ta hennes hand och känna och då sticker huvudet ut lite. Nu är det bara en krystning kvar säger dom och nu sprutar tårarna från oss båda och när dom sedan lyfter ut honom och håller upp honom så är han helt mörkblå med världens konstigaste bula på huvudet. Det är som en liten munk som sticker upp och det är alltså märket från sugklockan. Hans huvud är helt mosat och snett och hade han väntat en sekund till med skriket så hade jag helt klart trott att det här inte gick men när det där underbara skriket kom och han las upp på Angelicas bröst så brast allt. Angelica såg så chockad ut och sa inte ett ord. Hon tittade bara runt och ner på Dante och sen upp på mig igen och man såg att hon inte förstod vad som hänt. Den mörkblåa färgen försvann snabbt när dom smekte honom på ryggen och han blev snabbt tyst och lugn.

Herregud säger jag bara. Det absolut sjukaste jag någonsin varit med om. Med en förlossning som startade runt 11 på kvällen på söndagen och som avslutades 07:28 på tisdagen så pågick allting i närmare 33 timmar med krystningsvärkar som höll på i nästan 6-7 timmar. Helt jävla sjukt hur en människokropp kan hantera detta och ännu sjukare hur Angelica hanterade det som om hon aldrig gjort någonting annat. Jag var och är fortfarande så jävla stolt. Dom timmarna man spenderar där på sjukhuset och alla timmar och dagar som läggs ner på återhämtning, amning och att ha ont överallt kommer aldrig gå att kompensera upp för som man. För att inte tala om dom 9 månaderna som man är gravid också. Allting vändes verkligen upp och ner och som jag skrev i mitt instagraminlägg häromdagen så vet jag exakt vart jag hittar min kraft när någonting är lite för jobbigt här i livet. Ingenting kan någonsin vara jobbigare och mer påfrestande än det hon gjort. Min största förebild och världens bästa mamma <3

Här kommer en liten bildbomb från dagarna!

 

 

 

 

Where you at? V.41

Lillens dag har passerat och änsålänge har ingen rackare tittat ut. Vi hade en tid inbokad hos barnmorskan igår som vi båda har sagt att den kommer vi aldrig gå på. Där hade man ju lite fel. Det som hände nu när vi gått över tiden är att vi fått en tid att ringa in nästa vecka för att göra ultraljud så vi kan se att allt ser bra ut. Där och då får vi också välja om vi vill vara med i en studie där man får chansen att bli igångsatt då ganska omgående eller vänta till V.42 som vanligt. Vi är lite kluvna över hur vi ska göra då vi helst vill att han ska dra igång allt på egen hand när han känner att det är dags liksom men samtidigt är ju varje dag en vecka lång och för Angelica är det såklart tungt som bara den just nu. Det är väldigt vanligt att det går någon dag över så vi har några dagars betänktetid. Men den här väntan är verkligen olidlig.

Vädret har ju också varit extremt bra vilket har gjort att vi inte har velat vara någon annanstans än hemma. Jag har faktiskt inte varit på gymmet på över en vecka nu men har satt upp ringar och fixat så jag kan träna hemma. Var väldigt skeptiskt först men sen körde jag igenom ett rejält bröstpass ena dagen där jag fortfarande har ont ifrån och samma sak för ryggen. Har hittat så många sköna övningar som jag ska nöta nu under sommaren och snart har jag även fixat hem lite vikter och en skivstång så då kommer jag verkligen kunna köra på. Ska visa upp ett gäng övningar framöver som man kan göra i ringarna för den som vill testa på det jag körde. Svinnajs!

Kostmässigt ramlade jag in på periodisk fasta för någon vecka sen. Det blev naturligt en senare och senare frukost och sen kände jag bara att jag likaväl kan gå tillbaka till det. Anledningen till att jag inte vill köra det när det är vinter är för att jag blir så fruktansvärt kall men nu är ju inte det direkt något problem. Men asså nu när jag bytte tillbaka till det här. Hallelujah! Min mage som krånglat nonstop sen i vintras mår helt plötsligt prima. Det gick från noll till hundra i princip första dagen och jag kan inte förstå hur det kan bli sån skillnad. Så testa om du vet att du har problem med magen! Du kan läsa mer om det i mitt inlägg om periodisk fasta här.

Att gå och påta i trädgården

Men daaamn vilken helg! Jag och Angelica har på riktigt klivit ut typ 8 på morgonen i bara shorts och linne och fixat i trädgården nonstop. Det där med att man har en hel del att fixa med när våren kommer om man har ett hus är ingen underdrift. Och vi är inte på långa vägar klara med dom punkterna vi vill få gjort. Sen är det extra jobbigt då vår tomt är väldigt stor och har som olika etapper där det inte är jättelätt att arbeta. Värsta av allt är ju ändå att igår när vi gick ner för att slänga soporna så såg vi att gräset redan behöver klippas igen. Det var ingen jättelätt uppgift på 1/3 av gräsmattan. Wellwell, man får färg åtminstone!

Eftersom att det nu är vecka 40 och graviditeten just nu ligger på 99.6% klar så jobbar jag hemifrån för att underlätta mina nerver lite. Herregud vad man är stressad av tanken att sitta nästan två timmar bort på jobbet om någonting skulle hända. Jag vet att det oftast inte är någon stress att ta sig in när det väl sätter igång men samtidigt är tanken av att Angelica ska stå här själv och kriga helt otänkbar. Jag vill vara med i varje steg och hjälpa med allt jag kan. Jag är verkligen oerhört tacksam över att jag har möjligheten att kunna jobba hemifrån. Jag jobbar dessutom extremt mycket bättre oftast. Inga störningar och man kan dessutom pumpa musik rejält. Just the way I like it!

Nu ska det kodas på här, klockan är snart 06:00 och vi inleder idag med en Nocco Persika och Martin Garrix, bra kombo!

Hur ska man märka?

Nu börjar det verkligen närma sig men någonting vi båda känner är väldigt förvirrande är hur fan man ska märka när det är dags på riktigt? För Angelica har haft sammandragningar sen typ vecka 16 och dom kommer och går i omgångar. När man läst förlossningsberättelser så säger i princip alla samma sak. Att värkarna drar igång och då vet dom liksom. Hoppas fan det är stor skillnad på dom sammandragningar hon har nu och dom som förhoppningsvis kommer om några dagar. För vattnet behöver ju tydligen inte gå förrän i slutskedet om man har otur. Men känns spontant som att det kommer märkas när det drar igång 😄

Träningsmässigt så har jag ökat på mina reps nu rätt rejält. Inledde med runt 20 reps i böjen idag och jag ska köra på så i några veckor nu och se hur kroppen svarar. Känns riktigt bra och i skrivande stund känns mina ben väldigt geleiga och det kommer garanterat kännas imorgon. Underbart!

Westworld och ledigt

Det är så skönt dom här helgerna som fylls på med någon extra dag. Man hinner njuta så mycket mer och verkligen ladda upp sig. Vi har spenderat den här helgen med att ta det riktigt lugnt, om man bortser från ett födelsedagsfirande där det var full rulle från morgon till kväll. Vi har precis börjat titta på Westworld eftersom att den nya säsongen precis kommit och vi ännu inte hunnit kika igenom den första. Måste dock säga att jag är lite besviken. Jag vet inte om det är för att man hypeat upp den så mycket men jag har gissat rätt på säkert 9 av 10 ”twists” och det är trist när det är så förutsägbart. Får hålla tummarna att säsong 2 levererar lite extra.

Från helgens partajande

Lillens väska är nu packad och vi är nog så redo man kan vara just nu. Bara fortsätta väntan tills han känner för att titta ut. Änsålänge är det sammandragningar här och där men ingenting frekvent ännu. 15 dagar kvar tills det är hans dag!

Videoblogg

Igår laddade jag upp och publicerade den första ”nya” videobloggsserien. Det dog ju ut lite sist jag körde men nu kände jag att det var dags igen. Tanken nu framöver är att jag ska filma en del träning men absolut inte enbart. Som jag nämner i videon så kör jag oftast själv på lunchen på vardagarna men när jag kör med Angelica eller Polle eller vem det nu än blir så ska jag försöka komma ihåg att ta med kameran. Man vill gärna ha gott om tid om man ska filma och helst ganska tomt gym och det går ju inte alltid att få till. Men utöver gymmet kommer jag filma annat också. Vill försöka få in det som en del av vardagen. Framförallt när lillen är ute. Måste bara lära mig mer tricks med editeringen. Nu har jag försökt få till det här så snabbt som möjligt men man kommer in i det med tiden ju mer man kör. Snart så!

Där har ni den! Och ja, jag räknade fel, så sjukt irriterande hahaha! Menmen, tänker inte göra om allt en gång till nu så ni får plussa på tiden lite bara.

Lämna kommentar om vad ni tyckte, antingen här eller i youtubeklippet!

 

Biodags

Goood morning! Fick minst sagt en hetsig start på morgonen när jag ungefär 3 minuter innan bussen skulle gå insåg att jag glömt mina glasögon hemma. Vanligtvis hade jag skitit i dom men eftersom att jag ska på bio ikväll så var det bara att springa upp och hämta dom och riskera att missa bussen. Att springa upp för vår backe med en tung väska sög rejält i röven kan jag lova men det var bara att bita ihop och hålla tummarna att jag skulle hinna. Sjukt nog gjorde jag det också. Ibland har man tur!

Filmen ikväll är Avengers: Infinity War och den har jag längtat brutalt efter. Älskar alla Marvel-filmer, dom är så välgjorda hela bunten. Helt underbart.

Ingen bebis som tittat ut än tyvärr så vi fortsätter väntandet. 92.5% av graviditeten har gått nu och imorgon kliver vi in i vecka 38. Blir helt knäpp av att titta på alla bebisklipp och bilder som folk lägger ut. Sjukt det måste kännas när man har en egen liten människa att stå och titta på hela dagarna. Frågan är ju bara hur faan man ska kunna åka och jobba sen? Jag kommer dock tack och lov vara hemma ganska länge, 10-12 veckor ungefär men även det känns lite. Eftersom det kommer semestertider och sånt snart så passar jag på att ta ut föräldradagar även tiden mellan att han föds och semestern för att kunna få vara hemma och ta hand om honom tillsammans med Angelica. Teamwork deluxe mellan oss <3

Sommarhelg och pulverfritt

Årets hittils varmaste helg är förbi och nu är det äääntligen lite sommarfeeling här! Många timmar spenderades i solen och man blir ju som en ny människa direkt. Det är som att man inte behöver lika mycket sömn, man behöver inte lika mycket mat. Man bara kör på ändå liksom. Helt underbart. Såg ut att hålla sig några grader kallare framöver men ändå över 10 så jag är happy happy!

Någonting som inte gått så bra nu dock är redigeringen av min vlogg. Jag skrev att den skulle upp i veckan men den blev givetvis försenad. Den är nästan klar men behöver trixa lite lite till innan jag kan lägga ut den.  Har ju givetvis lyckats med något riktigt irriterande också men det får ni ser mer av i filmen. Håll ut!

Med måndagen igång tänkte jag börja med en ny grej. Jag har tidigare kört koffeinfria veckor då och då för att vänja av mig från det men jag känner nu att koffein är ingenting jag vill skippa med en liten människa på G när som helst men däremot fick jag i helgen en liten utmaning från Angelica som jag blev sugen på. Jag ska köra ”pulverfritt” i en månad (till att börja med) vilket alltså innebär att jag inte ska ta någon PWO eller BCAA eller liknande. Ska bli kul att testa! Jag är sån jävla rutinmänniska på vissa saker så tidigare har jag typ inte kunnat fokusera på träningen om jag inte gjorde min rutin innan träningen exakt som jag alltid gjorde det. Jag var tvungen att knäppa noccon exakt när jag såg Tyresö centrum på min promenad till gymmet. Hade verkligen ett ställe där jag alltid öppnade den och tog mina Agmatine tabletter. Så sjukt. Men så illa kan jag lova att det inte blir av att sluta med mina kosttillskott men det kommer garanterat kännas konstigt. Men det är ju bara en större anledning till att faktiskt göra det.

Nu är det nedräkning på riktigt

Idag klev vi in i vecka 37! Han kan verkligen komma precis när som helst nu och han ligger fixerad och bra med huvudet nere så nu är det bara att vänta. Både jag och Angelica är riktigt less på att vänta på precis allt vid det här laget och anledningarna till det är många. Man kan väl enkelt förklara det med att det är många bollar i luften just nu😂 snart får vi andas ut!

Kolla hur fin hon är här under! Herregud alltså. Att det där är min familj och att vår son ligger därinne och förbereder sig för att komma ut är den konstigaste känslan jag någonsin känt. Så mycket kärlek

Är så sjukt glad över vädret nu. Det känns som om allting bara slog om på nån dag och nu sitter man här med en t-shirt och skinnjacka och är lite för varm. Sinnes. Jobba vidare på det här nu Sverige!Träningsmässigt så fortsätter det åt rätt håll. Hade ett marklyftspass idag med en kille på mitt jobb och det gick riktigt bra. Vi klättrade upp till 200 där jag gjorde två enkla ettor och det känns helt sjukt med tanke på att skiten knappt rörde sig för någon vecka sen. Jag lånade hans bälte som är av det lite grövre slaget och skillnaden mellan det och det vanliga jag har på mig är som natt och dag. Inte konstigt att jag inte tycker att bälte brukar hjälpa för det jag har borde inte ens räknas. Måste skaffa ett nytt illa kvickt asså. Nu blir det ett lite längre inlägg men fuck it, jag fick en fråga om min diet så jag tänkte bara skriva lite snabbt om det också. Just nu ligger jag på runt 2200-2400kcal per dag måndag till fredagkväll. Fredagarna brukar innebära tacos och det räknar jag inte och sen håller jag ingen koll igen förrän måndag morgon. Jag har ju problemet att jag ofta äter för lite även på helgerna men jag gör allt i min makt för att få i mig åtminstone dubbelt så mycket kolhydrater som på vardagarna. Vardagsmaten är riktigt simpel och i mångas ögon förmodligen rätt trist men den består av följande:

  • 250g Keso med 50g mandlar(isch)
  • Nobles kycklingburk med 90g ris
  • 125g lax eller 200g kyckling med 600-800g potatis. 50g bea
  • Träningsdagar: 1 portion Regenerate och ibland lite Majskakor

Blir inte roligare än sådär och som ni ser är det inga stora mängder direkt. Vikterna är väldigt ungefärliga. Jag bryr mig inte om det diffar varken upp eller ner. Så där har vi det! Har du dåligt med inspiration och inte orkar planera för vad du ska äta kan du kopiera rakt av. Kan dock inte garantera hur bra det funkar för dig 🙂

Robinson 2018

Någon annan som tittat på Robinson? Herregud vilka nötter det är i det programmet asså. Dom röstar ut dom vettigaste och spenderar resten av tiden med att tjaffsa. Sitter och cringear rejält när lagledaren för ena laget sitter och berättar hur bra han är och hur han vinner tävlingar och hur man ska tänka för att vinna. Nej fyfan så fruktansvärt pinsamt bara. Undrar hur man känner när man tittar på det i efterhand? Kommer han tänka att det var vettiga saker han sa tro?😂

Igår blev det vilodag och direkt när jag kom hem blev det till att hoppa in i bilen och åka iväg på ett litet äventyr med damen min. Tiden rusar verkligen iväg och man ska vara glad om man hinner göra någonting utöver att äta på vardagarna. För att få några minuter extra varje dag har jag börjat skippa den vanliga preppen med mat. Istället tar jag nu med mig en burk keso och en näve mandlar till frukost och en burkkyckling med ris till lunch. Det enda jag behöver preppa är ris vilket kan vara det smidigaste och enklaste som finns. Helt klart ett vinnande koncept!

PS. Maten ska bada i salladskrydda, det är fan life

Jag äter nobles kycklingburkar som finns på bland annat ICA i Tyresö. Fruktansvärt goda faktiskt, även fast jag fattar precis hur ni tänker med att äta kyckling på burk. Prova! Lyxa med maten kan man göra på helgerna 🙂